För två somrar sedan var min uppgift på storebrors bröllop att fixa partytältet. Det gick bra. Tältet stod, regnet höll sig borta och ingen behövde trängas. Men jag minns också att jag knappt satt ner under hela kvällen, eftersom jag hade lovat att hjälpa till med maten också. Det löftet ångrade jag ungefär när den tredje formen med potatisgratäng skulle in i ugnen.
Nu är det mamma som fyller jämnt. Sjuttio år i slutet av november, och hon har bestämt att festen ska hållas hemma hos henne i Limhamn. Runt trettio gäster, ett gäng som inte äter kött och en kusin som inte tål gluten.
Vi syskon satte oss och gick igenom vad som faktiskt tog tid förra gången. Svaret var enkelt: maten. Inte dukningen, inte musiken och inte ens disken. Det var allt som skulle förberedas, värmas, läggas upp och fyllas på medan gästerna redan hade kommit.
Så vi bestämde tidigt att lämna bort just den delen. Jag tog på mig att hitta någon, och eftersom mamma bor kvar i Malmö började jag leta efter catering till fest i Malmö redan i början av oktober. Det var tur att jag inte väntade. Flera ställen hade redan fullt i december, när julborden tar över helgerna.
Jag ville ha någon som frågade hur festen skulle kännas och inte bara räknade kuvert. Mamma vill inte ha långbord och tal i två timmar. Hon vill att folk ska mingla, sätta sig där det finns plats och gå tillbaka för att ta mer när de känner för det. Det styr både vad som serveras och hur det ställs fram.
Vegetarianerna och glutenfritt var lättare att lösa än jag trodde. Jag skickade en lista, fick ett förslag tillbaka och vi bytte ut två rätter. Klart. Förra gången satt jag och googlade glutenfritt bröd kvällen innan.
Jag har också slutat se det som fusk att inte laga allt själv. Ingen minns vem som hackade löken. Det folk minns är om mamma såg glad ut och om de hann prata med henne.
Min uppgift den här gången är tältet. Igen. Det blir novemberväder i Skåne och mamma vill gärna använda trädgården, så jag har redan ringt och frågat om de har värmare. Vissa saker lär man sig.